En mammas dagbok: september 2010

torsdagen den 30:e september 2010@20:04

Linnea står på tå för att kunna se över fönsterkarmen, Ludwig rapporterar att pappa nu är på ingång...

Pappa du har varit saknad. Välkommen hem!

@19:35

Fick ett tips från Caroline på Babyproffsen i dag om en åkpåse som skulle passa min lilla prinsessa perfekt, en åkpåse med päls! Älskar färgen! Visst är den fin? Kanske får det bli en sån här i vinter.

Utförsäljning

@18:30

Idag var vi uppe en sväng och kikade på Miss Dee´s utförsäljning, kära nån va folk och kära nån va godis Eva hade köpt... men det gick åt enligt rapporterna. 3 par örhängen för 100 kronor, det är ju så prisvärt att man nästan fäller en tår. Stod länge och valde och kom hem med ett par stycken, lika så halsband.

Det spelar egentligen ingen roll när man kommer på dagen då de fylls på hela tiden... Bra, mycket bra.

För alla er som inte skickat in ambassadörskapet, så är det hög tid nu... sista dagen imorgon. Fyll i blanketten och skicka in!

Jag är en färgpolis

@13:55

Jag är något av en färgpolis som gärna matcher och färgkombinerar det mesta, kanske finns en viss poäng med min talang då jag just jobbar med färg och form. Tog mig en snabbkik i spegeln i alla sin hast och fann dagens matchning.... sjal och örhängen är som hämtade från samma färgskala... märkligt hur det kan bli ;)

Miss Dee örhängen Geneve och sjal Rosemunde

Ecoloco

@12:07

Vår lilla tjej hade på sig sin nya Geggamoja klänning idag, rätt så cool och så mjuk, 100% ekologisk bomull och lite tjockare kvalitet. Perfekt till dagar på förskolan! Käcka fickor i sidan där en napp smart kan förvaras.... ;)

Har funnit en ny webbsajt som bara säljer ekologiska plagg, Ecoloco, de säljer Geggamoja, Katvig, Kurtis m.m

Dagens...

@11:02

Dagens; top Judith från Monrow(finns hos Design Only på Kungsmässan), linne med bred spets från Rosemunde, jeans Lindex.

Vera - Skånefrun

@10:29

Har ni sett på Skånefruar på Kanal 5? Såg första avsnittet igår och såg kvinnan Vera Stevens medverkan. Blev lite förvånad att hon var med i detta programmet. Vera Stevens är kvinnan bakom de sköna velour-plaggen från "Vera Velour of Sweden", jag kom i kontakt med henne innan jul förra året och hon sände mig en morgonrock.... Som sagt blev lite förvånad....

God morgon, mina solstrålar

@08:18

God morgon, mina solstrålar!

Vi är på väg till veckans sista inskolningsdag, 9-11, idag kommer även Johan hem... skall bli skönt att vara alla fyra igen.

Trevlig torsdag på er!

Ps. 11.00 - 18.00 har Miss Dee utförsäljning, de håller till på Torsgatan 3 B. Skynda att fynda!

Er gåva betyder mycket

onsdagen den 29:e september 2010@21:04

Varje år får 7000 kvinnor beskedet att de har bröstcancer. Fler kvinnor överlever sin bröstcancer då forskningen går framåt tack vara forskningspengar. Under oktobermånad som är den så kallade Rosa månaden kommer de skänkas gåvor till Cancerfonden.

Då jag dagligen har ett stort antal aktiva läsare här på bloggen så vet jag att vi kan bidra med en viktig del i det stora hela. Skänk ett bidrag, stort som smått är välkommet.

Jokkmokk´s Jocke

@20:50

Bilder från dagens utomhuslek på förskolan., visst skall man slicka på allt.... till min stora fasa. Jag som har någon form av bacillskräck tycker ju inte detta är så kul... Idag var det premiär för den tjocka mössa a´la Jokkmokk´s Jocke. På dessa bilderna är hon så lik sin bror så det nästan är lite läskigt...

Perfekta presenten & guiden

@20:00

Vill du ha en bra grund och vägledning för att dokumentera ditt barns barnsutveckling?

Här kommer då den perfekta guiden! På bebisboken.se hittar du fina mallar och enkla sidor och bildverktyg för att sätta ihop en hel bok om ditt barns första år. Sidorna och frågorna ligger på internet, och du kan enkelt bjuda in utvalda läsare att ta del av de sidor du skriver. När boken är klar kan du enkelt skriva ut allt på din egen skrivare eller beställa en inbindning av boken om ditt barns första år. Priset för inbindningen är från 169 kr. Priset per styck minskar med antalet du beställer. Med bebisboken.se blir det verkligen enkelt och genomförbart att skriva en bok om barnets tid. Nyblivna mammor är ofta på internet och då är det enkelt att lägga till några rader om veckans framsteg. Foton har man ofta i datorn och det är bara att ladda upp dem - rakt in i boken.

Jag skall sätta mig ikväll och göra en bok till Linnea, skall bli roligt att fylla i all fakta och låta någon annan göra layout och sättning! Givetvis får ni se resultatet när boken är klar!

Varför inte ge bort bebisboken.se som en present till nyblivna föräldrar? Bebisboken.se levereras i en exklusiv presentbox med information om produkten och ett värdebevis med kod som gör att mottagaren kan lägga upp sitt konto och skapa sin bok! Beställ den här!

PS: Se en demofilm av Bebisboken - klicka här>>

Tenson Himalaya Barn

@18:10

2 grader i morse, gjorde att jag drog öronen åt mig och börja tänka på vilken jacka som Ludwig hade i fjol när det närmade sig minusstrecket... minnet tryter och den dåvarande jackan är med all säkerhet för liten.

Kom ihåg efter tips från Tenson butiken i våras att de skulle producera deras bestseller jacka Himalaya även till barn. Efter fotograferingen som förövrigt var rolig och blev väldigt bra, (hoppas på bildbevis inom kort) så for vi till Freeport och Tenson. Jackorna fanns från storlek 98/104 och uppåt, fyra olika färger, Blå, röd, svart och lite grön/brun. Ludwig fick själv välja färg då jag redan valt modell, så det blev den grön/bruna, bra val, den var fräckast. Väldigt bra pris på en sådan jacka, 559 kr på outleten, 800 pix på andra ställen... Väl värt ett besök om ni är ute efter vinterplagg till barnen.

Mot jobbet

@12:08

Omdressad, påväg till jobbet för fotografering.

See You!

Bu & Bä och Jaguaren

@11:50

Dagen tre på inskolningen gick galant. Drog mig undan mer och mer och hon brydde sig inte så mycket om detta. Skönt. Fröknarna är så härliga på Basunen, så genomsnälla och engagerade. Idag var det sångsamling och utomhuslek. Ludwig var med sin avdelning på bio, de utlovades två filmer och popcorn. Filmerna var Bu & Bä och Jaguaren. Den sistnämnda var lite sorglig, berättade han.

PS. Odd Molly-fan, kan ni se vilket plagg fröken Annika har på bilden?

Spetsig onsdag

@07:59

Dagens spetsiga onsdag består av linne och topp från danska Rosemunde. De har så fantastiska många modeller på plagg, bred på spets och färg, sjalar, byxor, You name it. Väldigt sköna elastiska tyger, perfekt under tunikor eller kavajer.... Som sagt i nästa vecka sitter jag bakom kontorsbordet igen....

Trevlig onsdag på er!

Lennart

tisdagen den 28:e september 2010@21:45

Du har namnsdag idag.

Ge ett leende

@20:08

Lilla Fröken Bus precis innan middagen, hon är så full av energi vår lilla solstråle. Som brorsan är det oftast ett smile på läpparna. Ge ett leende och du får ett leende tillbaka.

Linneas färgglada jacka kommer från Esther. Esther´s kännetecken är retrokläder som enbart finns i en begränsad upplaga och varje plagg är numrerade... (!) Kerstin Lagerstrand är kvinnan bakom märket som syr samtliga plagg i återanvända textilier. Häftigt..

Skogspromenad

@18:57

Det vackra vädret gjorde att vi tog en skogspromenad. Ludwig ville titta till den långa backen som han åkte snowracer i i vintras. Fanns den kvar, hur såg den ut utan snö... Många frågor, vi stegade upp backen, Linnea kämpade på och jag gick bakom med heja rop. Vi träffade Wilmer (förskolekompis) med tillhörande mamma, de plockade kantareller, En sån skön mamma! Helt fantastiskt, har inte pratat så mycket med henne, men när man inte själv bildat sig en uppfattning då man inte haft chansen och när man väl sen tar den och märkar att det klickade direkt, då gräms man nästan över varför man inte tagit upp kontakten innan. Detta var början på något nytt. Killarna trivdes med varandra även utanför förskolans staket. De sprang runt som galningar och busade.

Väl på plats så satte vi oss ner och tog var sin clementin, barnen grimaserade då de faktiskt var en smula sura och inte så lite heller. Vi satte upp lite pinnar för att markera att vi varit här, jag är inte så mycket för klotter ;) så det fick bli några harmlösa pinnar som kännetecken. Vi får väl se om de står kvar nästa gång vi är uppe igen.

Imani ♥ Monrow

@13:10

100% glädje för mig att ha en tunika med så många detaljer på en gång, 100% bomull och från Monrow. Denna gammeldagsrosa skönhet har band i midjan som man kan justera och få fina draperingar på kanterna. På armarna finns små resår-arbeten som bildar blommor. Känner mig väldigt fin i denna tunika och extra glad att den passar så bra till jeans!
Centrum Manufaktur i Alingsås har detta plagg och tunikan heter Imani.

Tudelo!

PS. Ni kan även gå in på hittaplagget.se och se vart er närmaste Monrow återförsäljare finns

Måla kottar

@12:53

Vi är hemma på lite lunch, Linnea sover och vi sitter och läser bok. De blir nog en tur till skogen i eftermiddag. Lovade lite luddigt häromdagen att vi skulle samla kottar som vi skulle måla i olika färger... Bäst att göra det så de inte tappar förtroende för mig ;)

Tjingeling!

Inskolning dag 2

@08:37

Inget grin eller tandagnissel, hon gick bara in och sysselsatte sig på en gång. Visst log jag när jag såg vart hon gick... hon ställde sig framför ett ställ med handväskor och valde och testade. Gullunge. Denna veckan kommer hon gå 2 timmar varje dag och nästa vecka blir det längre dagar med fler moment.

Have fun!

Fina bloggisar

@07:16

Tack snälla Ni som gratulerade Ludwig på hans födelsedag! Vi läste varje hälsning och Ludwig frågade efter varje kommentar om han kände personen i fråga....Återigen, era hälsningar gjorde både mig och Ludwig glada.

Barnkalaset

måndagen den 27:e september 2010@20:28

Barnkalaset gick galant. Fina och roliga presenter.(Återigen tack snälla) Av sin prinsessa fick Ludwig en prinsdräkt, med krona och mantel, så himla gulligt.

Nu sitter vi i soffan och pustar ut och kikar på Idol kvalet.

Dyker in

@18:35

och säger hej! Läget är under kontroll, en lycklig 4-åring inväntar nu mormor, morfar och Daniel.

Dagens agenda

@12:32

Vår dag i bilder, blir en del moment...

Grattis Ludwig

@12:00

Camilla Emring, v 34+5

@11:38

Johan kommer in rummet, på dörren sitter en lapp med texten:

"Camilla Emring, v 34+5, vattenavgång"

Efter en stund kommer en barnmorska in och presenterar sig. Hon undrar om jag är här för en igångsättning eller om jag kan vänta tills imorgon med detta ingrepp då det just nu är hårt belastning på avdelningen. "Hmm... Okey, jag tror inte att jag kan vänta, jag tror att jag har egna värkar" svarade jag, precis när jag avslutat min mening kom tanken, tänk om detta inte är värkar utan att jag bara överdriver en smula.

"Ja ha, men då hämtar jag CTG och kollar detta" svarade BM Jessica. Jag kopplades på och siffrorna började att registreras, då jag blundade mest hela tiden så frågade jag Johan vid flera tillfällen vilken siffra det stor på värkens styrka, 18, 19, 22 , 24... var siffror som rabblades, likt mellantider i femmilen registrerade jag värdena, tänkte för en sekund, om jag ligger på 24 i styrka nu och har så här ont, hur känns en värk med styrka 70, måste man ha en sådan tro?

Jag greppar barnmorskan i armen och säger mycket vänligt att jag behöver någon smärtlindring. Hon lyssnar på mig och ber mig besöka toaletten för de obligatoriska tvättsvampen innan undersökning. Från sängen till den lilla toalettstolen är det max två meter, jag får ta sats, stanna upp, och bita ihop, värkarna kom hela tiden.

Jag tittade på Johan och han gav mig en blick tillbaka där jag såg att han verkligen tyckte synd om mig, hans starka och annars glada fru var nu som förbytt, sammanbiten, fåordig och helt sluten i sig själv. Han hjälpte mig upp på britsen och hans närvaro gav mig trygghet.

BM Jessica undersökte mig och säger med lugn röst "Camilla, hör du mig? Camilla, du är helt öppen, 10 cm, jag känner bebisens huvud..." "Va, 10 cm, är det bra?" frågade jag.

Jessica skrattade till och sa att det var jättebra. Då jag inte varit så medtagen eller i behov av smärtlindring så trodde BM att jag inte riktigt kommit igång med mitt värkarbete. Hon erkände att hon missbedömt mitt minspel och sa att hon beundrade mitt lugn.

Jag valde att stå och hänga över en gåstol ett tag, men där blev jag inte långvarig då jag tyckte att trycket blev ohanterligt, jag valde att ta sterila kvaddlar som smärtlindring och satte mig i sängen igen, denna gången i skräddarställning(!)

Det dröjde inte länge förrän jag började låt som kvinnan som skrämde mig tidigare på morgonen, urkraften tog över mig kropp. Britsen sänktes, Jessica tryckte på knappen för förstärkning, Johan stod med en fuktig handduk och baddade min panna och jag tog i för Kung och fosterland, emellan krystvärkarna så undrade jag vem det var som stod med en svetslåg där nere, det brände och spände och jag önskade att det hela skulle ta slut fort.

"Kom igen Camilla, bebisen har jättemycket hår, tryck till nu, det är inte långt kvar" hör jag barnmorskan uppmana mig till. Jag tar i en sista gång, klämmer Johans hand och plupp, liksom man tappar en tvål ur handen så händer det någonting, något slipprar ut och allt blir lugnt och stilla, all smärta försvinner.

Jag får upp en liten blodig och skrynklig bebis på mitt bröst, känner att något varmt rinner på min mage, "Oj, nu kissar han" säger Jessica, jag förstår att vi just fått en gosse.

Johan tittar på mig med tårfyllda ögon och jag känner att han menar allt han uttrycker i sina ögon, vi säger fortfarande inte så mycket, utan är tagna av stunden. Att vi 2 timmar innan skrev in oss med hopp om att jag i bästa fall kunde föda under dagen, med tanke på allt jag läst om förstföderskor och antal timmar i förlossningssäng. Mitt huvud hänger inte med allt som händer.

Direkt efter de klippt navelsträngen kommer det in ett artilleri med personal från neonatal, barnläkare, sköterskor m.m, gemensamt för samtliga i rummet är att det klappar mig på axeln och gratulerar till sonen. De frågar om de kan ta med sig honom till barnrummet för undersökning då detta var en prematurfödsel. Johan följer med.

Under tiden ligger jag kvar i rummet för efterarbete, ur radion i bakgrunden spelar Martin Stenmarcks "Sjumilakliv", jag gläds givetvis över vår son och att alla mina farhågor över förlossningen var över, men det kändes konstigt att ligga där utan barn och att ha blivit mamma så "enkelt"

Födelseattesten skrivs, Gossebarn, 27 sep 2006, kl. 11.38, 2505 gr, 47 cm.

En mycket glad mamma, men något omtumlad, har inte riktigt förstått vad som hänt. Klockan passerar ett och vi får en den efterlängtade fikabrickan. Vårt barn mår bra, har dock ett lite blåsljud på hjärtat som kontrolleras omedelbart.

Vår bebis skrivs in på neonatalavdelningen på Östra sjukhuset, det är sladdar och pipljud överallt, jag tycker det hela är jätte obehagligt, jag gråter mest, Johan tröstar, vår bebis kämpar på. Här ligger han med CPAP, en andningshjälp.

Vi är hos honom hela dygnen, närhet skapar trygghet, jag är väldigt trött och undrar hur allt kommer att bli. Morfar kommer upp till sjukhuset och träffar sitt barnbarn för första gången. Mormor får vänta för hon är förkyld.

Vi sondmatar honom då han inte orkar äta själv. 15 ml mjölk var tredje timme. Jag är inskriven på BB och bebisen på Neonatalen, känns konstigt att vara på BB utan bebis, jag får många blickar med undringar vart mitt barn är. Jag orkar inte förklara, är mest på mitt rum mellan måltiderna.


Bebisen blir starkare och starkare, han går upp i vikt och hans andning är jättebra. Vi förflyttas till Mölndals sjukhus till deras "Äta Väx avdelning"- Här får jag inte sova över då vi inte kommit igång med amningen, jag pumpar och sondar honom. Tycker inte om att lämna honom på kvällen. Efter tre dagar börjar han fatta galoppen med amningen och jag får sova över. Jag måste väga honom innan måltid och efter, för att se att han åtminstone fått i sig 45 ml mjölk, allt skall noggrann rapporters på en blankett. Fredagen den 6 oktober får vi permission hem över helgen.

Den 9 oktober är vi på återbesök, Ludwig som vi har valt att namnge honom har gått upp 90 gram över helgen, vi skrivs ut, min bror skjutsar hem oss och vi köper med oss kanelbullar hem. Vi är lyckliga att vi äntligen blivit och fått hem hela vår familj.

Vi måste åka in nu..

@07:02

Väckarklockans neonsiffror lyste tydligt 04:27, nu gjorde det ont, så jädrans ont att jag fick hyperventilera och vred mig i smärta, utanför de nedfällda persiennerna smattrade regnet på asfalten, höstrusket var här. Jag satte mig upp i sängen för att känna hur det kändes i upprättställning. Kände mig stabil och gick ut i köket för att göra mig en macka. Hade inte tagit många steg innan en värk som inte var av denna värld kom och jag fick luta mig över sängkanten och väcka Johan.

"Vi måste åka in nu, jag fixar inte detta längre!" Johan som är lugnets man, tog det hela med ro och i mina ögon sett tog det på tok för lång tid att vakna och göra sig ordning. Jag satt ihopkurad i soffan och idisslade en smörgås medan nyhetsmorgon var på i bakgrunden, mest som sällskap. Samtalet med min mamma fick brytas då jag inte kunde prata vid värktopparna, jag minns dock att hon sa i andra sidan luren "Camilla, du grejar detta, var inte rädd du är en stark tjej, det kommer gå bra. Vi älskar dig! Ring sen"

Johan släppte av mig vid förlossningsentrén och åkte sedan och parkerade bilen, värkarna kom så tätt, att jag knappt kom innan för de stora entrédörrarna till sjukhuset innan jag fick sätta mig på en bänk utanför och samla kraft.

Med en darrig hand tryckte jag på ringklockan och genom det frostiga dörrglaset såg jag en kvinna i blå dräkt komma med pigga steg emot dörren. "Välkommen, du kan gå till inskrivningsdisken till höger, så skriver vi in dig. Skall jag ta din väska?" Nej, det går bra svarade jag och stegen fram till inskrivningsdisken kändes som en sträcka som var längre än man trodde. En mormorsgestalt satt vid en dator och tittade upp på mig, log och bad om mitt namn. "Vänta lite bara", svarade jag, en värk kom igen. När den klingat av så presenterade jag mig på ett trevligt sätt som oberoende situation oftast låter likadant.

"Du kan gå in till rum 8", jag kom inte mer än ett par steg in i rummet då jag märker att det redan ligger en kvinna där inne som har allt annat än lugn, det kom läten som gjorde mig rädd, mer rädd än jag var innan. Stapplade tillbaka till "mormor´n" bakom datorn och förklarade mig, "Oj då, var rummet upptaget? men kom så visar jag dig ett annat rum". Mormor´n förklarade att jag var den sista patienten som de tog in denna morgonen då samtliga resurser var upptagna likaså rum.

Jag blev hänvisad till ett stort badrum, i rummet fanns en säng, ett skrivbord, bakom ett duschdraperi fanns en toalettstol, i ena vrån fanns en jacuzzi. Klockan på väggen visade 09:15

Du är min värld

söndagen den 26:e september 2010@21:02

Åh, va jag är stolt över min förstfödde, han är en sån fantastiskt liten kille som har hela livet framför sig.

Mamma, älskar dig!

Vår entré

@19:35

Jag och pappa har hållt på att bygga hela dagen, men nu är vi nästan klara, lite finlir kvar bara. Det skall upp en del lyktor och lite målning, men men, här kommer ett litet smakprov på vår entré.

Nyligen inkommen väntar nu kvällens förberedelser inför Ludwigs fyra årsdag, kan knappt förstå att han blivit en sådan stor pojk redan.Paket skall slås in, dukningen inför barnkalaset skall förberedas, liksom de små godispåsarna, ja det blir lite kvällsarbete trots allt.

Nu skall vi först natta våra små älsklingar...

I like Nice

@12:12

Dagens I LIKE blir mitt läderarmband, Nice från Miss Dee.... Detta armband är som en gammal skinnväska, blir snyggare ju mer de används...

Vilken är din favorit accessoar?

Gå i mammas fotspår

@10:41

Jag är inte speciellt orolig för att min blogg skall gå i graven vad gällande fotografering... Lillan har en gammal digitalkamera som hon går runt med och leker med, hon stänger båda ögonen och sätter kameran för ögat och säger "Japp" och sedan skrattar hon. Det skall läras i tid.

Desperate Housewives & värkar

@07:46

Morgonen förvandlades till dag, jag pratade med min mamma i telefon ett otal gånger den förmiddagen, jag grät ena gången och jag skrattade de andra gången. Jag var väldigt trött men vågade inte koppla av, mitt huvud och tankar gick på högvarv. Johan stannade hemma denna dag.

På eftermiddagen var det dags för undersökning och kontroll uppe på Östra sjukhuset, jag satte mig på de galonförsedda sätena i väntrummet, jag satt och betraktade de andra kvinnorna som satt i samma rum, varför var de här? var de någon fler som skulle föda för tidigt? Kände mig ensam.

Blev inkallad till ett rum där redan tre gravida satt bakom var sitt draperi med CTG, galopperande hjärtljud hördes liksom i kanon, det blev fyrtakt när även jag kopplades in i systemet. Efter febertermometern i örat och en ny packe med blöjor XXL så satt jag i bilen på väg hem igen.

Spaghetti och köttfärssås stod på menyn när vi kom hem, hade läst i massor av gravid-tidningar att man skulle ladda upp som inför ett marathonlopp, att fylla varenda depå i kroppen. Jag petade mest med gaffeln lite nonchalant, jag var inte hungrig, jag åt dock lite grann efter uppmaningar av min make men tuggorna bara växte i munnen.

Höggravid eller inte, klockan nio på tisdagar var en helig stund, Desperate Housewives på femman. Jag satt i godan ro då en molande värk kom smygande, jag stelnade till och andades nästan inte. Var detta en värk?

Kvällen fortskred och jag sa ingenting till Johan om mina eventuella värkar, trodde att det skulle göra ondare och jag ville inte stressa upp honom i onödan. Två panodil och med en varm vetekudde gick jag till sängs denna tisdagskväll, den 26 september.

Fortsättning följer....