Ha en trevlig kväll!
Kör på ett säkert kort
fredagen den 30:e september 2011![]()
@18:52
Ha en trevlig kväll!
Ikväll blir det tjejfest
![]()
@13:12
Dagens outfit: Kofta Ellos, jeans Ra-re
Sverige behöver känna till...
![]()
@08:48
Blev inte så många bilder från gårddagens sittning på Cafe Viskan, men några hann jag knäppa av. På översta bilden är det tjejerna som har modebloggen i Borås Tidning samt Thina som har bloggen Beyond Sizes.
Fick se en kommentar från initiativtagaren Victoria från Awoque som hon lämnat på bloggen... Ehh.... vet inte vad jag skall säga mer än att jag blir väldigt glad och inspirerad till att fortsätta mitt arbete. Tror att vi har något på gång, något stort...
Överskott på energi?
torsdagen den 29:e september 2011![]()
@17:15
Så var men hemma efter en hektisk dag. Mötena har avlöst varandra och de tvära kasten gör att jag nu står och kokar spaghetti.
Blir nog en löptur senare, känner att jag har spring i benen, kan det månne vara överskott på energi som måste ut?
Café Viskan & FashionDays
![]()
@09:08
Spännande frukostmöte med 12 grymt inspirerande människor, modebloggare från Borås Tidning, Auto 7h, pr- byråer, eventansvariga och så jag.
Hur i alla sina dagar hamnade jag i detta gäng?
Hur i alla sina dagar hamnade jag i detta gäng?
Jag och mamsen
onsdagen den 28:e september 2011![]()
@20:17
Jag och barnen har besök från min fina mamma. Givetvis är mormor en stor favorit. Blir lätt bortskämd när mamma är här, färdiglagad middag, nattning av barn och nu kvällsmys i soffan. Förrutom just mamma är hon en av mina absolut bästa vänner, hon är ett mycket bra bollplank för mig som jag ofta testar nya ideér på. Tror att det är från min mamma som jag har fått mitt driv och energi ifrån.
Nu skall vi kika på Idol och dricka kaffe.
Microsoft Office & FashionDays
![]()
@07:07
Vaknade av ett maken sprang som en skenande häst upp och ner för trapporna.... en försovning och tajt schema till X2000 gjorde att jag förlät honom. I eftermiddag kommer min älskade mamma och hjälper mig i dagarna två, skön att ha mamma nära och jag ser fram emot myskvällen tillsammans med henne senare idag.
På förmiddagen så skall jag på ett seminarie i Göteborg, Microsoft Office bjuder in, imorgon skall jag vara med på FashionDays i Borås med bloggen, tvära kast och högt tempo.
Er utsände,
Camilla
Ask för gaddar
tisdagen den 27:e september 2011![]()
@21:19
En mycket nöjd och slagen hjälte somnade med ett leende på läpparna.... han blev väldigt glad för alla presenterna. Han utbrast när han öppnade ett litet paket från mormor "Men, det är väl först när jag är 6 år som jag tappar tänderna"
Camilla Emring, v34+5
![]()
@10:29
Johan kommer in rummet, på dörren sitter en lapp med texten:
"Camilla Emring, v 34+5, vattenavgång"
Efter en stund kommer en barnmorska in och presenterar sig. Hon undrar om jag är här för en igångsättning eller om jag kan vänta tills imorgon med detta ingrepp då det just nu är hårt belastning på avdelningen. "Hmm... Okey, jag tror inte att jag kan vänta, jag tror att jag har egna värkar" svarade jag, precis när jag avslutat min mening kom tanken, tänk om detta inte är värkar utan att jag bara överdriver en smula.
"Ja ha, men då hämtar jag CTG och kollar detta" svarade BM Jessica. Jag kopplades på och siffrorna började att registreras, då jag blundade mest hela tiden så frågade jag Johan vid flera tillfällen vilken siffra det stor på värkens styrka, 18, 19, 22 , 24... var siffror som rabblades, likt mellantider i femmilen registrerade jag värdena, tänkte för en sekund, om jag ligger på 24 i styrka nu och har så här ont, hur känns en värk med styrka 70, måste man ha en sådan tro?
Jag greppar barnmorskan i armen och säger mycket vänligt att jag behöver någon smärtlindring. Hon lyssnar på mig och ber mig besöka toaletten för de obligatoriska tvättsvampen innan undersökning. Från sängen till den lilla toalettstolen är det max två meter, jag får ta sats, stanna upp, och bita ihop, värkarna kom hela tiden.
Jag tittade på Johan och han gav mig en blick tillbaka där jag såg att han verkligen tyckte synd om mig, hans starka och annars glada fru var nu som förbytt, sammanbiten, fåordig och helt sluten i sig själv. Han hjälpte mig upp på britsen och hans närvaro gav mig trygghet.
BM Jessica undersökte mig och säger med lugn röst "Camilla, hör du mig? Camilla, du är helt öppen, 10 cm, jag känner bebisens huvud..." "Va, 10 cm, är det bra?" frågade jag.
Jessica skrattade till och sa att det var jättebra. Då jag inte varit så medtagen eller i behov av smärtlindring så trodde BM att jag inte riktigt kommit igång med mitt värkarbete. Hon erkände att hon missbedömt mitt minspel och sa att hon beundrade mitt lugn.
Jag valde att stå och hänga över en gåstol ett tag, men där blev jag inte långvarig då jag tyckte att trycket blev ohanterligt, jag valde att ta sterila kvaddlar som smärtlindring och satte mig i sängen igen, denna gången i skräddarställning(!)
Det dröjde inte länge förrän jag började låt som kvinnan som skrämde mig tidigare på morgonen, urkraften tog över mig kropp. Britsen sänktes, Jessica tryckte på knappen för förstärkning, Johan stod med en fuktig handduk och baddade min panna och jag tog i för Kung och fosterland, emellan krystvärkarna så undrade jag vem det var som stod med en svetslåg där nere, det brände och spände och jag önskade att det hela skulle ta slut fort.
"Kom igen Camilla, bebisen har jättemycket hår, tryck till nu, det är inte långt kvar" hör jag barnmorskan uppmana mig till. Jag tar i en sista gång, klämmer Johans hand och plupp, liksom man tappar en tvål ur handen så händer det någonting, något slipprar ut och allt blir lugnt och stilla, all smärta försvinner.
Jag får upp en liten blodig och skrynklig bebis på mitt bröst, känner att något varmt rinner på min mage, "Oj, nu kissar han" säger Jessica, jag förstår att vi just fått en gosse.
Johan tittar på mig med tårfyllda ögon och jag känner att han menar allt han uttrycker i sina ögon, vi säger fortfarande inte så mycket, utan är tagna av stunden. Att vi 2 timmar innan skrev in oss med hopp om att jag i bästa fall kunde föda under dagen, med tanke på allt jag läst om förstföderskor och antal timmar i förlossningssäng. Mitt huvud hänger inte med allt som händer.
Direkt efter de klippt navelsträngen kommer det in ett artilleri med personal från neonatal, barnläkare, sköterskor m.m, gemensamt för samtliga i rummet är att det klappar mig på axeln och gratulerar till sonen. De frågar om de kan ta med sig honom till barnrummet för undersökning då detta var en prematurfödsel. Johan följer med.
Under tiden ligger jag kvar i rummet för efterarbete, ur radion i bakgrunden spelar Martin Stenmarcks "Sjumilakliv", jag gläds givetvis över vår son och att alla mina farhågor över förlossningen var över, men det kändes konstigt att ligga där utan barn och att ha blivit mamma så "enkelt"
Födelseattesten skrivs, Gossebarn, 27 sep 2006, kl. 11.38, 2505 gr, 47 cm.
 |
| En mycket glad mamma, men något omtumlad, har inte riktigt förstått vad som hänt. Klockan passerar ett och vi får en den efterlängtade fikabrickan. Vårt barn mår bra, har dock ett lite blåsljud på hjärtat som kontrolleras omedelbart. |
 |
| Vår bebis skrivs in på neonatalavdelningen på Östra sjukhuset, det är sladdar och pipljud överallt, jag tycker det hela är jätte obehagligt, jag gråter mest, Johan tröstar, vår bebis kämpar på. Här ligger han med CPAP, en andningshjälp. |
 |
| Vi är hos honom hela dygnen, närhet skapar trygghet, jag är väldigt trött och undrar hur allt kommer att bli. Morfar kommer upp till sjukhuset och träffar sitt barnbarn för första gången. Mormor får vänta för hon är förkyld. |
 |
| Vi sondmatar honom då han inte orkar äta själv. 15 ml mjölk var tredje timme. Jag är inskriven på BB och bebisen på Neonatalen, känns konstigt att vara på BB utan bebis, jag får många blickar med undringar vart mitt barn är. Jag orkar inte förklara, är mest på mitt rum mellan måltiderna. |
 | |||
| Bebisen blir starkare och starkare, han går upp i vikt och hans andning är jättebra. Vi förflyttas till Mölndals sjukhus till deras "Äta Väx avdelning"- Här får jag inte sova över då vi inte kommit igång med amningen, jag pumpar och sondar honom. Tycker inte om att lämna honom på kvällen. Efter tre dagar börjar han fatta galoppen med amningen och jag får sova över. Jag måste väga honom innan måltid och efter, för att se att han åtminstone fått i sig 45 ml mjölk, allt skall noggrann rapporters på en blankett. Fredagen den 6 oktober får vi permission hem över helgen. |
Den 9 oktober är vi på återbesök, Ludwig som vi har valt att namnge honom har gått upp 90 gram över helgen, vi skrivs ut, min bror skjutsar hem oss och vi köper med oss kanelbullar hem. Vi är lyckliga att vi äntligen blivit och fått hem hela vår familj.
Vi måste åka in nu
![]()
@07:26
Väckarklockans neonsiffror lyste tydligt 04:27, nu gjorde det ont, så jädrans ont att jag fick hyperventilera och vred mig i smärta, utanför de nedfällda persiennerna smattrade regnet på asfalten, höstrusket var här. Jag satte mig upp i sängen för att känna hur det kändes i upprättställning. Kände mig stabil och gick ut i köket för att göra mig en macka. Hade inte tagit många steg innan en värk som inte var av denna värld kom och jag fick luta mig över sängkanten och väcka Johan.
"Vi måste åka in nu, jag fixar inte detta längre!" Johan som är lugnets man, tog det hela med ro och i mina ögon sett tog det på tok för lång tid att vakna och göra sig ordning. Jag satt ihopkurad i soffan och idisslade en smörgås medan nyhetsmorgon var på i bakgrunden, mest som sällskap. Samtalet med min mamma fick brytas då jag inte kunde prata vid värktopparna, jag minns dock att hon sa i andra sidan luren "Camilla, du grejar detta, var inte rädd du är en stark tjej, det kommer gå bra. Vi älskar dig! Ring sen"
Johan släppte av mig vid förlossningsentrén och åkte sedan och parkerade bilen, värkarna kom så tätt, att jag knappt kom innan för de stora entrédörrarna till sjukhuset innan jag fick sätta mig på en bänk utanför och samla kraft.
Med en darrig hand tryckte jag på ringklockan och genom det frostiga dörrglaset såg jag en kvinna i blå dräkt komma med pigga steg emot dörren. "Välkommen, du kan gå till inskrivningsdisken till höger, så skriver vi in dig. Skall jag ta din väska?" Nej, det går bra svarade jag och stegen fram till inskrivningsdisken kändes som en sträcka som var längre än man trodde. En mormorsgestalt satt vid en dator och tittade upp på mig, log och bad om mitt namn. "Vänta lite bara", svarade jag, en värk kom igen. När den klingat av så presenterade jag mig på ett trevligt sätt som oberoende situation oftast låter likadant.
"Du kan gå in till rum 8", jag kom inte mer än ett par steg in i rummet då jag märker att det redan ligger en kvinna där inne som har allt annat än lugn, det kom läten som gjorde mig rädd, mer rädd än jag var innan. Stapplade tillbaka till "mormor´n" bakom datorn och förklarade mig, "Oj då, var rummet upptaget? men kom så visar jag dig ett annat rum". Mormor´n förklarade att jag var den sista patienten som de tog in denna morgonen då samtliga resurser var upptagna likaså rum.
Jag blev hänvisad till ett stort badrum, i rummet fanns en säng, ett skrivbord, bakom ett duschdraperi fanns en toalettstol, i ena vrån fanns en jacuzzi. Klockan på väggen visade 09:15
Vettigt val just ikväll....
måndagen den 26:e september 2011![]()
@20:00
Har precis nattat barnen, lagt en inpackning i håret, satt på en tvättmaskin, skrivit en lång to-do-lista inför morgondagen. Ludde fyller 5 år, de skall lämnas glass till förskolan, flaggan skall hissas, de närmaste kommer på besök på kvällskvisten, däremellan blir det en dag i Borås.
Känns som en lugna kvällen i soffan är ett vettigt val just ikväll....
Må så gott, Vänner
Träkulor & tofs
![]()
@09:37
En vanlig måndag och jag går klädd så här. Blus H&M, väst KappAhl, halsband och armband från Lilly Of Sweden
Desperate housewives & värkar
![]()
@08:24
Morgonen förvandlades till dag, jag pratade med min mamma i telefon ett otal gånger den förmiddagen, jag grät ena gången och jag skrattade de andra gången. Jag var väldigt trött men vågade inte koppla av, mitt huvud och tankar gick på högvarv. Johan stannade hemma denna dag.
På eftermiddagen var det dags för undersökning och kontroll uppe på Östra sjukhuset, jag satte mig på de galonförsedda sätena i väntrummet, jag satt och betraktade de andra kvinnorna som satt i samma rum, varför var de här? var de någon fler som skulle föda för tidigt? Kände mig ensam.Blev inkallad till ett rum där redan tre gravida satt bakom var sitt draperi med CTG, galopperande hjärtljud hördes liksom i kanon, det blev fyrtakt när även jag kopplades in i systemet. Efter febertermometern i örat och en ny packe med blöjor XXL så satt jag i bilen på väg hem igen.
Spaghetti och köttfärssås stod på menyn när vi kom hem, hade läst i massor av gravid-tidningar att man skulle ladda upp som inför ett marathonlopp, att fylla varenda depå i kroppen. Jag petade mest med gaffeln lite nonchalant, jag var inte hungrig, jag åt dock lite grann efter uppmaningar av min make men tuggorna bara växte i munnen.
Höggravid eller inte, klockan nio på tisdagar var en helig stund, Desperate Housewives på femman. Jag satt i godan ro då en molande värk kom smygande, jag stelnade till och andades nästan inte. Var detta en värk?Kvällen fortskred och jag sa ingenting till Johan om mina eventuella värkar, trodde att det skulle göra ondare och jag ville inte stressa upp honom i onödan. Två panodil och med en varm vetekudde gick jag till sängs denna tisdagskväll, den 26 september.
Fortsättning följer....
Lider mot sitt slut
söndagen den 25:e september 2011![]()
@17:49
 |
En grinig dag lider mot sitt slut, nu återstår bara en löptur och vikning av kläder. God kväll till er alla.
Allt är inte perfekt!
![]()
@15:48
På många bloggar så är allt oftast helt fantastiskt mest hela tiden, barnen leker utomhus med rosenröda kinder, inga som bråkar, kaffet smakar FAB och de nybakta kakorna är omsorgsfullt bakade efter TV4 Lailas cupcakes, små vackra spritsade bakverk serverade på en stilfullt kakfat som hämtat ur tidningen Sköna Hem.
Visst, jag kanske inte är bättre själv men jag vågar att skriva och berätta om vardagar som inte alltid är så glamorösa eller lyckade. Just nu är vi inne i en period där Linnea är av den griniga sorten, hon låtsasgrinar hela tiden, va de än må vara, inte lätt för varken Ludwig eller oss föräldrar och jag med mitt bristaktiga tålamod.
Det är många tillfällen per vecka då jag hellre går in och låser in mig på toaletten i 5 minuter än att ta fajten som utspelar sig i köket. Häromdagen låg 500 sugrör utspridda på golvet och ingen hade gjort något och ingen ville plocka upp dem....
Så idag bjuder jag på bilder från verkligheten med grin och syskonbråk som tema.
Vattnet har gått...
![]()
@08:05
Vaknar mitt i svartaste natten av att vattnet har gått, sängen är helt dyblöt. Jag försöker få Johans upppmärksamhet: "Nej, men det kan inte stämma, det är ju fem veckor kvar". Ja, ja, tänkte jag, är det inte fostervatten, vad i Herrens namn är det då?
Jag vinglar in på toaletten och det sipprar vatten längst min väg in till badrummet. Jag ropar på Johan igen: "Det är nog vattnet ändå, Johan, vad skall vi göra?" Med hög puls och något förvirrad rafsar jag åt mig med röda mapp som jag fått från barnmorskan med min journal i, bläddrar i papperna tills jag finner telefonlistan, jag fingrar och försöker förstå vilket nummer jag skall ringa, är jag innan vecka 34 eller är jag efter? "Skall jag ringa till Specialförlossningen?", frågar jag Johan. Vid det här laget är han vaken men han ser ut som ett frågetecken.
Jag ringer, de svarar, vi var välkommen in.
Jag ringer, de svarar, vi var välkommen in.
Vid 02.17 öppnas dörren till förlossningsavdelningen av en stort leende, "Hej, jag heter Heidi, skall det komma en bebis nu?" Va, tänkte jag, NU?, men det är en hel månad kvar. Jag fick hoppa upp (nja, inte hoppa direkt, men häva mig upp) på britsen och jag noterade att det var tur att det fanns ett plastöverdrag på sängkläderna, för vid det här laget så rann fostervattnet i strida strömmar längst benen, inte ens frottéhandduken mellan benen hjälpt längre.
Efter 30 minuter liggandes med CTG´n (mäter värkarnas styrka och registrerar barnets hjärtverksamhet) så konstaterades det att det var vattenavgång utan värkar och att bebisen mådde bra.
Barnmorskan Heidi berättade att inom 72 timmar så skulle vi få träffa vår bebis, fast vi skulle inte få hem barnen direkt. Jag minns att det snurrade i huvudet, hur liten skulle bebisen vara?, var det farligt?, menar hon allvar det är måndag idag senast torsdag alltså?
Klockan hade hunnit bli fyra på morgonen och med ett fast grepp om Johans hand så begav vi oss ut i den kyliga septembermorgonen. Jag minns att vi bara tittade på varandra, vi gick under tystnad till bilen, tystnaden bröts av att Johan sa "Älskling, det blir inget November-barn". Jag började gråta.
PS: Detta är ett inlägg ur favorit i repris.... detta hände för fem år sedan.
Nästan klart
lördagen den 24:e september 2011![]()
@18:50
Idag har jag och min pappa snickrat lite på framsidan av huset, förlängde verandan några meter, blev superbra! Nu återstår bara lite småpiff och montering av ett litet staket.
I mina handflatorna finns resultatet av en dag med borr, skruv, hammare... valkar... inte så grant, får smörja in dem och hoppas att de försvinner.
Snickarbyxorna på
![]()
@10:22
Överraskad med blommor
fredagen den 23:e september 2011![]()
@19:02
Åh va överraskad och glad jag blev när det knackade på dörren och Ellinors mamma stod utanför med en fantastiskt fin blomsterbukett som tack för den gångna veckan.
För mig var denna veckan som handledare bara skoj och att sedan även Ellinor tyckte den var givande gör mig jätteglad. Ellinor var en mycket ambitiös tjej som tog sina uppdrag på fullt allvar, hon kommer gå långt!
Tack snälla familjen H för förtroende och tack för blommorna!
Soligt Borås
![]()
@16:41
Lämnar ett soligt Borås (!) och styr hem till fredagsmyset. Åh va jag är glad i mina kollegor. Visade min uppskattning till mina närmaste och gav dem varsin liten present , sån är jag!!
Jag och Josefine
![]()
@12:40
Glömde ju att skiva att jag även var förbi Josefine och Lilly of Sweden igår, spanade in vårnyheterna... vilka snygga väskor, Jösses!
Mango
![]()
@07:15
Äntligen fredag, en lång vecka. Idag blir det lite jobb på huvudkontoret i Borås.
Dagens outfit: är en favorit i repris fast blå från Mango, byxor från samma märke.
Delar av Mangos sortiment finns hos vissa MQ butiker.
BW FACES
![]()
@15:55
Var nere hos sköna fotografen Robert Svensson och plåtade för ett projekt som han driver BW FACES, enkla svartvita ansiktsbilder. Roligt att kunna bidra med något ;) Återkommer med resultatet.
Är ni på jakt efter en en fantastisk fotograf och bor i Varberg med omnejd så kan jag varmt rekommendera Robert, lättsam, proffsig och bilderna blir kanon.
Värsta grymma tjejen
![]()
@09:32
Tänk vilken tur jag haft denna veckan, Ellinor har hjälpt mig med diverse saker, just nu uppdaterar hon en lååååång e-postlista och lyssnar på musik. Bra jobbat tjejen.
Senare i eftermiddag har hon ett annat uppdrag... vi skall ner till Varberg på ett ärende.
Tjingeling!
Sparka av sig pumpsen
onsdagen den 21:e september 2011![]()
@18:12
Finns det något bättre än att hoppa i mjukis-kläderna när man kommer hem? Sparka av sig pumpsen, den tillknäppta skjortan och slänga upp håret i en tofs?
I eftermiddags blev det lite lekplatshäng med barnen fram till det var dags att steka pannkakor för andra gången denna veckan.
Nu badar barnen så att skummet yr i badrummet, gissar att jag får göra ordning efter dem.
Ha en finfin kväll!
Att hänga läpp, klär mig inte!
![]()
@08:50
Nu vet jag inte vilken dag i ordningen det är som det regnar, skall det aldrig slut? Till råga på allt så var det kolsvart klockan halv sju när jag klev upp... så jag räknar inte med någon ljusning där.. sorgligt, lite vemodigt.
Ja ja, kan inte hänga läpp för detta, det klär mig inte helt enkelt.
Dagens outfit är en blus från Capri Collection med den klassiska rosetten. Härligt material, snabb leverans och mycket prisvärd!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
